Tio dagar har gått sen jag kom hem från ett besök hos min kära syster, hennes man och deras dotter i england. Men det känns som en evighet sen. Vill tillbaka nu. Vad vore man utan en syster som alltid finns där för en och som man både har oöverträffligt kul med och som samtidigt kommer med de bästa råden när det är saker som tynger? inte mycket alls. Ju mer tid vi spenderar tillsamans ju svårare är det att vara ifrån henne. Det blir som ett hål i hjärtat. Min farmor kom med ett förslag idag att hon skulle ansöka om dubbel pension, så kunde jag få halva och fara dit en gång till i sommar. Det vore drömmen. Men den som väntar på nått gått väntar aldrig för länge som man brukar säga. ska verkligen försöka ta mig dit till hösten.
Här kommer iallafall lite bilder från våra två veckor tillsammans.




 







Love you sis.
Bless.