Jag pratade med en av mammas väninnor idag och hon berättade en kul grej om sin barndom som fick mig att tänka. Hennes första sommarjobb var att leda runt en åsna som barn fick rida på för 50 öre. Så hon gick runt varje dag i en park i Göteborg med en åsna. och åsnan var precis som i alla filmer. helt plötsligt, utan anledning stannade den bara. Man kunde chasa, locka, muta, smiska... allt man kan komma på. men åsnan rörde sig inte ur fläcken.
Den bara stod där.
Ibland tror jag att man måste vara mer lik en åsna. bara stanna upp. mitt i all stress, press och alla jordssnurr som det känns som man inte hinner med ibland. stanna upp. vara lite envis och bara ta in det som egentligen händer i livet.

vara mer lik en åsna.

Bless.