doften, som de flesta nog skulle kalla stanken, slog mig direkt när jag klev upp på tröskeln, in från regn rusket, till den lilla stugan. elden sprakade i bakugnen och familj och släkt var samlad kring bordet. tunnbröd, varm nypotatis, tomat, chreme fraiche, lök och så strömmingen förstås. det bara vattnas i munnen när mackan görs i ordning. och första tuggan. wow. kanske är det att man äter det så sällan, eller sällskapet och stämmningen? surströmming i bagarstugan, denna årliga hösttradition är vegligen alldeles alldeles underbar.